När det inte blir som man tänkt sig ..

Igår kväll efter att dagens lektioner var avklarade var vi ett gäng tjejer som var sugna att åka till Marieberg och kolla in det gigantiska shoppingcentret. Sagt och gjort. Vi åkte, fyra tjejer i en bil.. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, om mer och mindre viktiga saker. Helt plötsligt åker en vit liten liten bil förbi oss.. Okej, vi kanske var mer fokuserade på samtalet än att köra i rätt hastighet:) Bara nån minut senare åker det förbi en bil till. En till. Okej, hmm.. kör vi i rätt hastighet? Oj, där svischar en till förbi, och tre till. Haha, vi brast ut i gapskratt. Tålamod är väl en bilförares bästa vän..?! 

Väl framme i gallerian kände vi oss som hemma. Kika på snygga kläder. Prova snygga kläder. Köpa snygga kläder. Mmmm... En fika på Ikea skulle vi hinna med också. Och inte minst hade jag ställt in siktet på att köpa underbart goda Delicatobollar. När vi kommer in på Ikea är det en riktigt trevlig tjej som hälsar oss välkomna, sen när började man med det på Ikea? Hon hörde hur vi målmedvetet var på väg mot restaurangen och meddelar oss att den just stängt, skit också. Istället för en efterlängtad fika blev det en glass på stående fot. Det gick ju bra det också. Egentligen innebär det ju bara att 

vi måste åka tillbaka och fika en annan gång. Det känns inte som något problem. 

Innan vi for tillbaka till Götabro var vi eniga om att en påse med lösgodis skulle passa oss bättre än handen i handsken. Vi gick in på Willys och hittade en godishylla som verkligen levererade. Återigen var vi inne i ett samtal som fick oss glömma omgivningen lite. När vi plockat färdigt godis öppnar Elin väskan, lägger ner godispåsen och stänger igen. Vi fortsätter prata. Nån sekund senare fattar både hon och vi vad som egentligen hände. När vi skulle gå mot kassan och hon ser våra godispåsar plockar hon snabbt upp den ingen och bekänner för alla eventuella övervakningskameror att hon inte hade tänkt att sno den. Jag kan inga synonymer till att skratta så mycket, sjukt kul. Och vi insåg hur sjukt pinsamt det hade blivit om hon hade glömt den där.

Efter att vi betalat kände vi att vi nog borde åka tillbaka till våra trygga ramar på Götabro. Fram med GPS:en för att hitta ut från detta stora köpområde. Jag som kartläsare var fullt fokuserad på att se så att den blåa pricken, som var vi, följde den föreslagna rutten. Och det trodde jag verkligen att den gjorde. Tjejerna i baksätet sitter också och kollar ner på sina mobiler. Plötsligt hör vi Elin skrika rejält. Hon tvärbromsar. VAD HÄNDER? Är det en älg? Är det en björn? Jag ser nått mörkt. Nu dör vi. Det gjorde vi inte. Det var bara vägen som helt plötsligt tog slut. Helt slut. På riktigt. Kära nån vad chockade vi blev. Utan förvarning var vägen ett minne blott. Återigen spred sig skrattet. I jämförelse med detta, var kvällens tidigare skratt bara fniss. Vi var tvungna att öppna dörrarna för att få luft.. Och jag som verkligen trodde vi var på rätt rutt. Det var vi verkligen inte... 

Alltså jag kan inte beskriva hur knasig den turen till Marieberg var, men den var go. Och den var kul! 

Tack Elin, Linnea och Stina, jag kommer minnas den kvällen länge..  

Såhär nära var vi att åka ut i skogen. Såå tacksamma att inte behöva ringa och be om hjälp att komma loss;)